Hannah

dagen gick förvånansvärt fort.
som jag redan skrivit. men går tiden verkligen fortare när man inte ser klockan?
det är väl fysiskt omöjligt. men jag skulle ändå säga ja.
jag är ingen fysiker.

det känns ibland som att veckorna består i att:
a) vakna o kliva upp
b) gå o lägga sej o somna.

vilket resulterar i att jag inte har nåt att skriva om.
förutom:
våren har lite infunnit sej idag o tack vare lite vårkänslor o den stundande halvmaran som närmar sej med stormsteg, har jag idag sprungit en runda.
till att börja med tillsammans med tim.
men efter ca 4 km i typ en minut högre tempo/km än jag normalt springer i gick det inge bra o tim fick fortsätta själv.
jag blev deprimerad o tyckte att jag sög.
men väl hemma insåg jag att efter mina mått mätt va det en hel ok runda.
8.9 km
44 minuter.

så nu laddar jag för bodypump.
sen väntar köttfärsenchiladas.

(skräll när tim valde mat. 9 fall av tio blir de nåt me köttfärs)

o...  noga räknat återstår två dagar kvar i betongdjungeln.
sen väntar långhelg.

halleluja!