Hannah

då är det såhär att jag kommit på ett o annat. som handlar om det här springandet.
en gång förra våren sprang jag runnahultrundan. (+sjön).
jättesnabbt! med hannahmått mätt. jag har inga siffror uppskriva men det var sådär 17 km på 1,21 eller nåt såntär knäppt. (km tid 4.46. galet!)
och jag kom ihåg att när jag kom till backen (ni som sprungit vet) kollade jag på klockan o den stod nånstans mellan 38-40. (detta är ur mitt minne, men sånt glömmer man inte)
oj! tänkte jag. fast visste inte hur långt det var. idag kollade jag och där har man sprungit drygt 9 km. vad betyder det? att jag då sprang milen på nånstans 44-45 minuter. som är asbra!
detta passet kommer nog även gå tilll historien som bästa ever. tyävrr har det aldrig känts riktigt så bra igen men vad jag villl komma fram till är.
att jag kan nog! jag har de senaste veckorna lite börjat fundera på att skita i o springa över huvud taget för att jag suger. men jag ska tänka om. jag kan, damn it!
om jag vill o skärper mej lite.

dagens pass då? jodå runnahultrundan 14,6 km. 78 minuter vilket är 05.20. alltså lite snabbare än jag sprungit det sista.
kan det vara så att mitt psyke sabbar för mej?
att jag tror att jag är så himla långsam så då blir jag det.
jag har ju sprungit mycket fortare!
för idag när jag springer längre än jag gjort på länge, då ökar jag kmtiden me typ 10-15 sekunder.

va är det det om?

göteborgsvarvet kommer inte gå bra, för även om det kändes ok idag så blev jag sjukt stel och stum på slutet. helt ovan vid längre sträckor. men jag är sugen på att boka en till halvmara framåt hösten.
för jag gillar att springa! det finns liksom ingen annan träninsgform som ger samma.... nöjdhet.

så. enough is enough. nog med löpartankar för idag.

osökt efter detta kommer jag att tänka på mat såklart. tim hade plockat en hel kasse me murklor idag påväg hem från jobbet. han satt o läste om hur giftiga de är och att man kan dö om man åker bil tillsammans med för många osv. jag fick ringa till mamma o pappa och höra efter hur dom gör. gjorde. mamma är allergisk så det äts inte mycket murklor i föreberg. man ska koka dom massor.
så. han kokade dem tre gånger. med typ alla fönster öppna så vi inte skulle dö av ångorna. sen blev det murkelsås, kalvstek o potatismos. jodå, fint va det!
(om inte vi dör av det inatt.)

emma. tror de finns typ överallt. de är från nike. (hemska företag btw, men det är väl alla sportskotillverkare så det går inte värja sej. finns nog tyvärr inte rättvisemärkta skor än.)
och ja visst är jag duktig. märk väl att bakgrunden står still när man scrollar ner. extra nöjd med det.

nu ska jag se om det finns några tåg som går till helsingborg.