Hannah

ja.
tim o jag har bott ihop i... två år snart. o varit ihop lika länge. på ett ungefär.
o ändå när vi sitter på balkongen o han går in o ska fixa nåt så måste jag efter en halvminut följa efter o se vad han gör. för det är inte roligt o sitta utan honom på balkongen.

jag trodde alltid att efter 1 år. (o två absolut max!) så va allt slentrian o man va liksom mest ihop av vana o det spelade inte så stor roll.
man sa hej svejs o pussades kanske 1 gång av dan.
för o säga gonatt.
o man hade bara tråkigt o sa inte mer än nödvändigt.


fast som tur är så är det ju inte så.
för jag är lika kär i tim som jag varit hela tiden.
o jag läste att man man bara är förälskad i 18 månader. sen pallar inte kroppen längre.(för det är ju delvis jäkligt jobbigt )
men man kanske kan ta en liten paus o sen börja om.
så vi kör 18 månader från scratch skulle jag säga.

summa summarum så existerar ju den där himlans kärleken iaf.
trots att han är trist till förbannelse när han snöar in på saker.
rubiks kub eller sopranos till exempel.

skåldå.