dear diary.

det finns ibland många saker jag vill göra. och ibland vill jag lägga mej under en filt och stanna där för jag vågar inte ens gå utanför dörren. så liksom liten och töntig kan man vara.

så är det att bli 25 istället för 19, att vara sambo och på nåt vis inte ha nåt eget liv. att vara van och fäst och tanken på att vara ensam har blivit lite skrämmande.

nä. dit jag oftast längtar just nu är bort.
till kanske sena nätter i en park.
till trånga rökiga rum med dov musik som svänger sådär lagom.
till svarta nätter med eld och vild dans.
till vita berg i flera månader och en flykt ifrån sveriges 40 timmars arbetsvecka o allt annat är ajabaja. 
jobba bör man annars dör man. men helst ska man jobba tills man dör.






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0