maskinen.

ok statusuppdatering. (med risk för att låta sådär sliskigt peppig)

höstluft är min favoritluft. har läst att 10 grader är optimal löptemp o jag håller med.
skymning och världens största måne.

långa intervaller och hjärtat nästan sprängs men efter kanske 9 km o 20 sekunder efter sista intervallen så tänker jag att nä.
jag springer runt klerebo hem.

och jag funderar hm. springer jag eller går jag nu?
kan det va såhär lätt?

det kan det minsann och nu kommer jag ihåg varför jag gillar att springa i perioder.
det är nåt visst när kroppen liksom blir en maskin.

och jag ger mej själv ett tyst löfte.
håll i detta nu, hannah.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0